Add parallel Print Page Options

Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.

Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.

Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.

Read full chapter